Snart är det påsk. Cyklade till Skogskyrkogården och gjorde fint.
Mammas favorithögtid.
Minnen poppar upp i huvudet, likt vårblommor längs diket.
Hur jag som liten iakttog när hon stod i köket och färgade ägg, hur den gula färgen trollades fram med lökskal.
Alla chokladpåskharar och godisägg hon köpt till barnbarnen och som med förtjusning gömdes i trädgården för dem att hitta.
Hur familjen samlades runt påskmaten, med förhoppning om en snar vår.
Sorgen, ständigt närvarande, i nuet, vid olika tillfällen.
Om en vecka skulle min lillasyster fyllt femtiofyra.
Pappa har inte varit död i ett helt år än.
Mamma borta ofattbart länge, även om det inte känns så. Hon är med mig i mina tankar hela tiden.
Insikten om att sorgen går att härbärgera.
Önskar er alla en glad påsk.
